Julbadet – en fråga om personlig hygien

      För länge sedan i det kalla norden sprang man inte och blaskade ner sig med vatten hur som helst. Man kunde bli sjuk. Det räckte gott att tvaga huvudet. Det finns en berättelse från år 920 där en kultiverad arab möter vikingar i närheten av Volga. Med fasa beskriver han deras morgontoalett. ”De är Allahs smutsigaste varelser...Varje dag tvättar de ansikte och huvud i det smutsigaste och snuskigast tänkbara vatten. Det går till så att varje morgon kommer en slavinna in med ett handfat vatten. Hon räcker det åt sin herre, och han tvättar händerna, ansiktet och håret och reder ut det med en kam i handfatet. Sedan snyter han sig och spottar i vattnet, ja det finns inget snusk han inte gör i samma vatten. När han har gjort ifrån sig sitt bär slavinnan handfatet vidare till nästa och han gör detsamma som kamraten. Och så bär hon det vidare från den ene till den andre tills det gjort sin rund till alla i huset.”
      När jag var barn på sextiotalet hade vi inte varmvatten inne. När vi skulle bada på lördagen fick mamma värma vatten i en gryta på spisen. Vattnet hälldes sedan i en zinkbalja på köksgolvet och där badade vi i tur och ordning, vuxna sist och då behövdes två baljor, en att sitta i och en till fötterna. Farbror Edvin som hyrde av oss på övervåningen myste av förtjusning när det införskaffades vattentoalett. Han anförtrodde min far, man och man emellan, att det njutbaraste man kunde göra en lördagskväll var att stoppa ned sina trötta fötter i toaletten och spola. Gammelmormor brukade helavtvätta sig i en deciliter vatten och nåde den som glömde att stänga av kranen så att dyrbart vatten gick till spillo. Hos mej sitter det fortfarande kvar – att man ska vara rädd om vattnet och stänga av kranen.
      Det är andra tider nu förstås. I dagens läge finns det nästan inget så skämmigt som att lukta människa. Inte om man vill bli behandlad med respekt. Mina tonårsbarn kan duscha i evigheter – en timme är inte ovanligt. Det filosoferas och görs hårinpackningar medan vattnet rinner iväg. Maken har övervägt att ge dem månadspengen i form av duschpolletter. När polletterna är slut blir det kallvatten – endast.
      Något man kan fundera på är vad som händer när den unga generationen blir gamla och vårdbehövande. Standard på vårdinrättningar idag är att patienterna får hjälp med dusch cirka en gång i veckan, ibland var fjortonde dag. - Säg till en tonåring att duscha får du göra en gång i veckan och det skulle vara som att släpa dem tillbaka till järnåldern – i håret. Hela vårdapparaten kommer att braka ihop redan när min generation gör entré och vill få sin personliga hygien skött som hemma. Med minskade resurser kanske man får man välja mellan att bli tvättad eller opererad. På sikt kommer bemanningen kanske att avpassas till gammal sed - tvagning en gång om året. Ett julbad. Då paxar jag för att bada först.




Anna Jansson