Haffad av polisen

Häromdagen blev jag stoppad av polisen för att jag hade svans. Det händer inte varje dag och därför blir man en smula nervös och trampar på fel pedal och får handsvett och motorstopp. En mängd tankar hinner fara genom huvudet när man blir invinkad till vägkanten. Är jag nykter? Jag drack ett glas vin i går kväll. Tänk om det har blivit någon sjuklig fördröjning av förbränningsprocessen så det ger utslag på mätaren. Nog har man läst om folk med Candidainfektioner där kroppen omvandlar socker till alkohol. Hur förklarar man det för polisen i så fall? Nej, jag är inte full – jag har bara fått en svampinfektion som producerar alkohol.
      Jag var alltså på väg med min lilla röda lastbil till tippen och hade hämtat upp min son vid Örebro sotaren där han praktiserar när jag av en mycket allvarlig polisman blev upplyst om att jag hade svans. Jag försökte att se lika allvarlig ut som han, fast barnet i mej fnittrade så det höll på att kissa på sig. Svans? Mycket riktigt. En repstump hade blåst av flaket och såg ut som ett sånt där snöre som man har när man leker med katten. Fast nu hade jag inte fått en katt efter mej utan en polisbil. Och så fick jag blåsa så klart och det gjorde mej inte mindre full i skratt. Ungefär som om jag vanemässigt söp till och sen for omkring med pickupen och lockade polisbilar med förargelseväckande snören.
      Fast det finns roligare historier förstås. En god vän, M, stannade en gång vid rödljus. Framför sig hade han en polisbil. Just den dagen var han förskräckligt förkyld och nös till och tappade kopplingen och hans bil tog ett jätteskutt rakt in i ändan på polisbilen. SMATT!!! Där satt den som ett plåster. Om bilar kunde para sig är det nog så det skulle se ut. Gissa om han fick blåsa?
      Historien som D berättade för mig när jag anförtrodde honom att jag haft svans går inte heller av för hackor. Han hade kört på den krokiga delen av vägen vid Vekhyttan. Det var mörkt och plötsligt dök det upp en bil som blinkade nåt infernaliskt och ville om. Så han trampade pellen i botten för att komma ut på raksträckan där han kunde släppa förbi den bakomvarande bilen. Man vet ju inte varför det är bråttom. Det kan vara en förlossning på gång eller någon som fått hjärtinfarkt eller vad som helst. Så han gjorde sitt bästa och la på ett kol och på rakan blev han omkörd och stoppad av polisen som ville ta kortet av honom. Men ni jagade mej ju, sa D. Jag skyndade mej bara för att vara behjälplig.
      Egentligen tror jag det finns en stor fara i att polisbilar smyger omkring i trafiken. Folk blir jättenervösa. Kollar på polisbilen och kör in i häcken på varandra. Tappar kopplingen och får motorstopp. Jag tror tom att det kan innebära en fara för folknykterheten att bli haffad. Jag menar om man blir mycket skrämd och upprörd kan det vara nära till hands att man tar en styrketår när man kommer hem till sitt lugna bo.


Anna Jansson