Omaka par som inte skiljer sig

”Du är så dum i huvudet så klockorna stannar. Känn på den här gurkan! Känn på den. Den är ju alldeles mjuk i änden. Rutten, fattar du det. Helrutten och äcklig. Tänk om vi kommit hem med den, du. Vad skulle du ha gjort då? Ätit den? Haha! Vi hade fått slänga den direkt. Den här gurkan är inte gratis, vet du! Den kostar pengar. Att man aldrig kan skicka dej i det enklaste lilla ärende utan att det blir fel.” Den gråhåriga kvinnans ögon krymper ihop till två rasande russin som fixerar en mager och stukad man hon säkert varit sällskapsdam åt sen Visby ringmur byggdes. Han håller sig krampaktigt fast i kundvagnen för att inte fara bort i snålblåsten och hans ansikte är av grå betong. Ett pansar mot kvinnans syraattacker. Han svarar inte. Hennes arga anklagelser tillhör antagligen vardagsbruset. Det man filtrerar bort efter ett tag för att kunna fokusera på väsentligheter som Tips Extra. ”Och vad! Säg mej vad är det här?” fortsätter hon utan att förvänta sig mothugg. ”Vi köper väl aldrig ketchup av det här märket, gör vi? Och varför har du bara tagit ett paket kaffe när det är extrapris på tre? Kan du inte tänka ett enda dugg själv, måste man skriva dej allt på näsan.”
      Mannen stelnar om möjligt ännu mer i sin mimik och jag undrar där jag står i kön på stormarknaden hur deras liv tillsammans ser ut. Det är svårt att låta bli att fundera över hur de har det i sängkammaren. Min fantasi räcker inte längre än till kuddkrig. Kan man överhuvudtaget sova bredvid någon man är så irriterad på. Lever de tillsammans bara för att kunna tillförsäkra sig dagens ranson av missnöje? Jag känner mej beklämd å deras vägnar. Beklämd över att man kan ta så lättvindigt på livet att man accepterar ett kärlekslöst förhållande. Någon gång måste de väl ha älskat varandra… men vad hände sen?
      Det här är nog en engångsföreteelse, intalar jag mig när jag funderat en stund. Så här kan de bara inte hålla på för jämnan. Men där har jag fel för nästa gång jag kommer till stormarknaden står samma trägna par och packar i varor i kundvagnen. Det vill säga betongansiktet packar och snipansiktet skäller.
      ”Men var gjorde du av tomaterna nu? Underst. Du är så dum i huvudet så man kan bli sjuk. Fattar du ingenting, fattar du inte att de blir mosade. Och se här… du är ju helt hopplös… här har du lagt den råa kycklingen ovanpå brödet. Vad händer när den tinar tror du? Då kan köttsaften rinna igenom papperspåsen till brödet. Den kan vara salmonellasmittad, fattar du vad farligt. Vet du vad en rektoskopi är? Vet du det? Annars kan jag berätta det för dej så du aldrig glömmer det.”
      Jag står där och ser på dem och funderar över varför hon inte packar själv, varför han inte på alla år har lärt sig packa. Men mest av allt funderar jag på vad som skulle ha hänt om hon i stället hade hånglat upp honom mot frysdisken.


Anna Jansson