Man med bestick sökes…

”Har någon sett min keramikräv?” säger min äldsta dotters blivande sambo och slänger en uppgiven blick över havet av lådor. Treon sprakar i glaset. Han suckar, gnider sitt skägg i näven så det knastrar och tar en stor klunk. Keramikräven slank ur näven och att hitta den är som att leta efter en nål i en höstack. Fast egentligen började det inte där, utan flera glas Treo tidigare i en annan stad.
      Min äldsta dotter har samlat porslin sen hon var liten. Och lika länge har hon närt den rabiata inställningen att: Om hon ska flytta ihop med en man ska det vara en karl med snygga bestick. Kan tyckas kräset, men sån är hon och när hon äntligen slog till kunde vi inte annat än välkomna A i familjen. Det var så det började och därför jag for till Karlstad för att hjälpa till med flytten. Tio hyllor med böcker, en stol på var tredje kvadratmeter, fem osthyvlar, två bord kan tyckas mycket i sig, särskilt sen hon bytt till sig ytterligare ett bord mot en brödrost. Men värst av allt var sakerna med affektionsvärde: en spinnrock, en uråldrig trampsymaskin, en dammig smörkärna och en DDT-spruta sen förra halvseklet och en gigantisk låda med torkade rosor sen studenten. A (måg-asprianten alltså) kontrade med två ryska militärmössor och en filmsamling som med lätthet skulle kunna konkurrera ut SVTs förråd av repriser genom tiderna.
      Något explosivt har skett med mängden föremål ungdomar äger. På min tid handlade det om ett litet lass på en släpkärra och ett par timmars arbete för att flytta ihop som 25-åring. Det fanns inga smörgåsgrillar, äggkokare och datorer på den tiden. Hade någon en vattenkokare var det nästan overkill. Ändå kan jag se en fördel med att det blivit så här omständligt att flytta. Jag tror att det kan ha en lugnande inverkan på framtida gräl. Helt enkelt därför att ingen orkar bli osams och packa ihop när det tar sån tid.
      Efter två helgers flyttande var den nya lägenheten igenproppad och sanerings- och sorteringsarbetet vidtog. En månads heltidsjobb med flytt alltså – samtidigt som universitetsstudierna snurrade på helfart. Därför drack A Treo som läsk och slet sitt skägg i uppgivenhet. I högen med utsorterat hade det hamnat en skrivare till datorn som tar ett blad åt gången, trampsymaskinen som jag fick ta hem igen. Strykjärn, brödrostar och en uråldrig teve som sannolikt kommer att gå vidare till en bakluckeloppis. En bakluckeloppis går till så att man bestämmer en tid och en plats på en bra parkering, öppnar bakluckan på bilen där man lagt allt man vill sälja och sen kan alla gå runt och fynda utan att behöva plocka i och ur något i onödan.
      En fördel med att ha så många ouppackade lådor är att man inte behöver köpa nya saker för att fynda. Varje dag är fylld av överraskningar som en adventskalender. Och en av dessa uppackningsdagar kommer att gå till historien. När alla andra dagar är glömda kommer vi att minnas Dagen då keramikräven dök upp.


Anna Jansson