Skolkunskaper jag kunnat klara mej utan.

     Vid fyrtiofemårsålder kan det vara dags för en halvtidsbedömning. Hur mycket av det man matades med under skoltiden var egentligen nödvändigt när man blickar tillbaka på det från ålderstrappans höjdpunkt? Jag är född på det förhoppningsfulla femtiotalet. Under de omvälvande sextio och sjuttiotalen fullföljde jag min skolplikt, en tid för experiment och djärva satsningar inom skolvärlden. Som andra barn vid denna tidpunkt blev jag ett oskyldigt offer för Modulmatten. Föräldrarna skickades på kurs för att förstå det obegripliga. Det hela startade som ett experiment i Sumpan och spred sig sedan som en farsot över hela Sverige. Vi som aldrig fick säga noll, utan tvingades uttrycka intigheten som tomma mängden, är en förlorad generation. Ingen matematiker av större dignitet har enligt min vetskap kläckts ur detta träsk.
     Sexualundervisningen var ett annat område som lämnade en del i övrigt att önska. På mellanstadiet blev man av en dödligt generad lärare upplyst om att pojkar och flickor ser olika ut. Flickor har springa. Pojkar har en kissepinne. Vilken framförhållning! Den unge som vid 10 års ålder inte snappat en sådan sak borde ha fått stödundervisning, pekbok och hjälm. Nej, det var av sina kompisar man fick lära sig om verkligheten. Det man fick veta var kanske inte alltid så vederhäftigt, men definitivt mera intressant. 
     Barnkunskapen var det område som erbjöd flest överraskningar, om man bortser från resultatet av vissa experiment på hemkunskapen. En väninna berättade för mej om sin barnkunskapslärare som med stor auktoritet hävdade att man plockar ut ögonen på skelande barn och vänder dem rätt innan man sätter tillbaka dem. Har funderat på om lärare ibland som hämnd på stökiga klasser lär dem FEL. Under sjuttiotalets våg då allt skulle psykologiseras fick jag lära mej att när det lilla barnet har bajsat får man inte bara burdust spola ned skiten i toaletten. Det vore att se ned på något som barnet har presterat och det kan hämma en individ för hela livet. I stället måste man förklara för barnet att den här lilla bajskotten måste få vara hos sina bajskompisar. Sen får man spola.
     På sjuksköterskeskolan läste vi sociologi. Ett ämne jag utan några som helst men skulle ha klarat mej utan. När vi kom till avsnittet om jaget som presenterar självet för mejet slog jag dövörat till av mentalhygieniska skäl och lärde mej Hylandshörnas ABC-bok utantill i stället. ”Idrott är att hinna före, till ett fånigt litet snöre. Dekoltage är nu för tiden, sidenklänning utan siden. Älgen ensam satt och log i en sönderskjuten skog.” Det är ord med tyngd i. 
     ”Mänsklighetens dumhet har inte blivit större under tidens lopp, men dess möjlighet att ge uttryck åt sin dumhet har allt blivit större”, sa Frans G. Bengtsson. Jag hoppas att han har rätt i det. Kanske är det så att varje generation får sin beskärda del av galenskaperna, varken mer eller mindre. 


Anna Jansson