Äktenskapsmäklerskan

    En försiktig vårsol stryker över markerna med sina guldgula ögonfransar. Grannarna stapplar ut ur sina vinterboningar. En del har fått skägg, andra har fått ungar, somliga har bytt fruar under den långa vintern. Jag hälsar obeslutsamt och försiktigt på en man som liknar en av dem vi grillade med i höstas. Jo bestämt är det han. Lite rundare, lite gråare, men nog är det självaste X. (han vill inte vara med på bild.)
    Med vårsolen avslöjas obarmhärtigt allt det som kunnat döljas i eldsljusets dunkla sken. Dammfaktorn är något som alltid borde bedömas vid nyanskaffning av prylar. Fy tusan så det ser ut! Damm på gardinerna, spinelnät i hörnen och en lång rad av tomma toarullar på badrumsgolvet. Nivån på städningen i min enkla boning är näst intill vårdintygsmässig. Tur att barnen börjar bli myndiga och inte kan omhändertas. Jag far omkring med kvasten (jag sa inte på kvasten) från golv till tak och rör upp ett moln av damm som får katterna att nysa. När jag passerar spegeln i hallen inser jag att även jag behöver en helrenovering. Garderoben är full av ingenting-att-ta-på-sig. Håret ser ut. En klippning måste det bli och en ny spännande färg.
    Tillsammans med min väninna som har en frisersalong var jag för en tid sedan på tjejmiddag. Samtalet vid bordet spann kring möjligheter att utveckla hennes affärsverksamhet, förse den med det där lilla extra. Kunden får inte bara en klippning utan något mer. En möjlighet att utvecklas som människa. Ett möte. En början till något nytt och spännande.
    Jag tänkte direkt att man skulle kunna boka in en två meters basketspelande somalier och en rasist samtidigt för rakning och ta upp frågan om vi ska kvotera in färgade poliser i Sverige. Eller låta herr B (Besserwisser), som vet allt om hur polisen borde sköta sitt arbete, (det är väl bara att sy in dom jävlarna), möta en verklig lag-och-paragraf-expert. Eller låta katthatare K, (skjut alla kräk!) möta kattvälgörare L vars bostad svämmar över av räddade djur. Det skulle kunna pigga upp arbetsmiljön på en frisersalong. Frågan är hur det skulle påverka kundunderlaget. Människor kanske inte vill bli uppfostrade. De vill bli förälskade. Det är ju vår. Romantiken flödar som smältvatten över gatorna. Längtan stiger som sav i björk. Folk köper nya kläder som galningar. Klipper sig. Färgar håret. Dansar. Köper blommor. Tvättar bilen. Rakar sig. Våren är sprängfylld av förväntan. Kanske skulle man kunna boka in singlar man tycker passar ihop, fortsatte jag. Ge dem samma klipptider som den tilltänkte/tilltänkta och förvägra dem tillträde vid andra tidpunkter. Singelklippning. Så kan man hjälpa dem att liksom börja prata med varann, hitta gemensamma nämnare.
    ”Men det gör jag ju redan”, sa S.
    ”Gör du! Gör du det på riktigt?” frågade jag dumt.
    ”Ja visst. Ett par jag mäklade ihop gifte sig i somras. Jag gör det hela tiden. Det går jättebra.”


Anna Jansson