Det är ju gratis

    Finns det något som lockar oss lika mycket som det som är gratis? Säkert har det med människans jägar-samlarinstinkt att göra, en djup insikt om att man måste dra sitt strå till stacken för att klara de basala behoven av föda och bobyggande, oavsett inkomst skulle jag säga. Det har inte med förnuft att göra, man går mer på känsla när det gäller gratisgrejor. Det handlar inte om behov utan om tillgång. Även om man inte behöver ett läppstift till i fel färg eller ytterligare en snöskrapa till bilen så vill man ju ha dem om de är gratis. Förra hösten hade jag förmånen att få prata på läkarstämman och nu är jag helt på det klara med vad tillställningen går ut på – egentligen. Man tar en bärkasse och så börjar man samla pennor. Den som passerar vakterna vid utgången med flest pennor, hårda karameller och mandariner vinner. Det är därför man kan se läkare med både tolv och femton pennor i bröstfickan. Pennorna är en sorts medaljer för tapperhet i strid. En årsförbrukning av pennor att hälla ut på köksbordet därhemma är inte det sämsta en jägare kan komma med.
    Hur många gånger kan man ta om av maten på en provsmakning i livsmedelsbutiken utan att skämmas? Två? Tre? Kanske fyra om det får gå en stund emellan så de hinner byta ut provsmakningsexpediten. Det är ju gratis. Ät nu barn, det vet ingen när det blir mat härnäst.
    Sen kan man få en gratisprenumeration i 14 dagar. Det vill säga, de ordinarie prenumeranterna betalar. Liksom för de parfymflaskor och linnedukar och skarfer och nyckelringar i plast som nya prenumeranter får när de provprenumererar. Är det rättvist? Principen för NAB, dvs Någon annan betalar gäller även för rabattkuponger och de klockor och väskor som fungerar som inkastare i bokklubbar. Väskryckare – det är vad vi är. Vem lurar vem? Det är ju nästan som gratis.
    Mitt favoritområde för gratisgrejor är grovsopor. Jag älskar grovsopor! Vilket skådespel, vilken dramatik! Finns det ett bättre folknöje än att se sina grannar smyga omkring efter mörkrets inbrott och plocka åt sig prylar. Eller för all del att smyga ut själv på skattjakt. Det är inte klokt vad man kan fynda och gratis är det. Spänningen ligger i möjligheten att hitta det helt oväntade, att hitta en skatt utan att bli ertappad. Här finns det spruckna tavlor med älgar i motljus, rankiga fotbollsmål, fläckiga madrasser, kaffebryggare med sladdar som ger kortslutning, trasiga zinkbaljor, nästan kompletta pussel och urblekta plastblommor och kastanjetter. Själv hittade jag en trasig trägrej som man kan veva på. Jag vet inte vad det är för något, jag vet inte vad jag skulle ha den till, men den var gratis.

Anna Jansson