Har man rätt att provtänka?

    Jag saknar teveserien Sally, mitt absoluta favoritprogram. Särskilt de monologer Sally förde till hälften med sig själv i tysthet för att sedan presentera det obegripliga slutresultatet för förbipasserande människor. Hur skulle världen se ut om alla människor lyckades hela tiden? Sally är vad jag skulle vilja kalla en tyst tänkare. Vissa människor tänker ut vad de tycker i förväg och sen talar de om det. Vi kan fortsättningsvis kalla dem kategori T. Andra människor kommer på vad de tycker om de testar olika ståndpunkter medan de pratar. Det är där i samtalet som tanken formulerar sig och själva beslutet fattas efter en noggrann prövning. Låt oss kalla dem kategori P (provtänkare). Så länge man kommunicerar inom den egna gruppen går det friktionsfritt, det är när T möter P som problemen uppstår. Om Ingmar Bergman skulle vilja göra en ny serie avsnitt av ”Scener ur ett äktenskap” kan han få det här upplägget av mej gratis. Har man öronen vässade så hör man hur det haltar och blir svårt och ångestfyllt.
P: ”Soffan är bra sliten, vi slänger den i grovsoporna.”
T: ”Vad skulle vi ha i stället menar du?”
P: ”Vi kanske inte behöver ha något alls. Rummet andas på ett annat sätt om det blir luftigare mellan möblerna. Nån sorts Feng Shui, tänker jag. Det kanske räcker med en Bonsai i fönstret eller på golvet. Nåt organiskt. Det kanske inte måste vara så konventionellt. Det skulle bli ljusare om vi tog bort gardinerna och slog ut väggen till sovrummet eller till grannen. På sjuttiotalet gick det ju att leva i kollektiv.”
T: ”Va?”
P: ”För min del kunde vi sälja alltihop. Det är så lätt att fastna i ett materiellt tänkande. Jag shoppar, alltså är jag till, typ. Man blir så styrd av sina ägodelar. Jag kunde säga upp mig från jobbet och resa iväg mot det okända. Det finns en bok om en kvinna som följer med en masaj ut i öknen. Hon ger sig hän och låter intuitionen och känslorna styra. Häftigt att vara så fri och oberoende.”
T: ”Vill du skiljas?”
P: ”Va? Jag sa att grovsoporna ska hämtas i veckan och så vill jag veta vad du tycker vi ska slänga?”
Trots de missförstånd som kan ske vill jag ändå säga att människor måste få ha sin rätt att provtänka. Bakom varje stor uppfinning ligger det tusentals provtänkta tankar. Intelligenta apor är till skillnad från mindre intelligenta apor de som vågar misslyckas och försöka igen. Provtänkare alltså. Säkert har den iakttagelsen relevans också för den mänskliga rasen. Så om någon säger något som låter urbota dumt kanske man kan vara generös och tänka att det bara är en tanke på prov och att slutresultatet så småningom blir mycket, mycket bättre.

Anna Jansson