Lurad igen

    Jag har gått på det igen, det gör jag varje år. Kläderna jag köpte till fullt pris före jul finns nu till reapris och ligger nedknölade i en binge tillsammans med en massa andra varor som jag inte kan låta bli att böka runt i. En svart tröjärm fångar mitt intresse och jag nystar och drar och vad har jag fått på kroken om inte en målinriktad kvinna från Fellingsbro som också drar och sliter fast i den andra ärmen då. Vi stirrar varandra stint i ögonen och båda släpper taget lite generade. Den snällaste associationen man får är att det liknar Lady och Lufsen som nystar spagetti på julafton. Fast den bilden är ganska platt och färglös, det här är på blodigt allvar och ingen lek med köttbullar. Man brukar säga att män går på jakt och kommer hem med byten och att det skulle höra till själva mansrollen. Bullshit! Det är ingenting mot vad kvinnor kan komma hem med för byten av julklappar när de varit på mellandagsrea. Ett nattlinne mot fyra bärkassar damkonfektion! En Bh i fel storlek mot en kappa, fyra par byxor, två klänningar, fem toppar och en tröja.
    Sen smyger man tyst genom ytterdörren till sitt hem för att se att kusten är klar och då rusar man in och gömmer påsarna längst in under sängen. Sedan tar man fram plaggen ett och ett under vårvintern. Snygg klänning, är den ny, säger maken. Asch, den här gamla trasan, säger man då med fingrarna korsade bakom ryggen. Jag gör det av ren godhet, som Emil sa när han kysste lärarinnan. En man mår sällan bra av att se sin fru shoppa loss. Det är en handling av tydligt privat karaktär som kan äventyra stämningen och spänningen i ett förhållande ungefär som om man skulle klippa tånaglarna tillsammans. Ofta är det just det där man slipper se som håller romantiken levande.
    Det märkliga är att handlaren kan sälja sina varor för 30% av priset och ändå tjäna pengar. Man blir lurad hela tiden. Inte minst av varuhusmusiken som säkert är framtagen av en bakslug musikpsykolog med ett perverst intresse för sina medmänniskors konsumtionsbenägenhet vid vissa vibrationer. Först lockande smeksamma toner för att man ska känna sig spendersam och avspänd när affären öppnar och sen slår den om och blir aggressiv och stressande fem minuter före stängningsdags så folk snor sig på och kommer till kassan. Den här gången köpte jag en svart V-ringad jumper. Varje gång jag går på stan för att hitta något nytt i klädväg blir det en svart V-ringad jumper och när jag sen kommer hem för att kolla igenom garderoben hänger det av en outgrundlig anledning en mängd V-ringade svarta jumprar där. Vi har faktiskt tjänat tvåhundra kronor, säger jag till maken när han ser frågande på mig. Var är dom? säger han då. Var är pengarna vi har tjänat.

Anna Jansson