Jag har blivit gammelmoster

    Så har man då gott i väntans tider och blivit gammelmoster. Det låter urgammalt. Att vara moster är ju en sak, men att bli gammelmoster får liksom ryggen att krokna och håret att blekna och kindpåsarna att falla ned som trasiga ballonger med en hisnande hastighet. De unga tu borde ha tänkt på mig i den stunden då det hampade sig. Åldersnoja kan man få ändå.
    Jag menar, vad förväntar man sig av en gammelmoster mer än att hon klämmer det lilla barnet på de goa små låren och säger gulli-gull? Ska man sticka babykläder? Jag är inte säker på att jag minns hur man gör, det var ett tag sen sist. Jag vet inte ens om stickade babykläder används nu för tiden? Det kanske inte är coolt. Dom babyar jag har sett har fotbollsmundering i miniatyr eller discodressar, ingendera gör sig särskilt bra i stickat.
    Goda råd måste man i alla fall ge dem i hänsynslös välmening, vare sig de vill eller inte. Det är tradition. Fast det som är väldigt rätt nu var säkert fel förr. I forna dagar lindades barnen för att få raka ben efter engelska sjukans härjningar när D-vitaminbrist gav deformationer på barnens skelett, sen fortsatte man att lina ett tag till av bara farten. När mina barn var små skulle alla nyfödda ligga på mage vilket sannolikt genererade i ett par årskullar av plattnästa individer. Idag är det fel, nu ska de ligga på rygg vilket kommer att bli en utmaning för framtidens frisörer som måste kamouflera alla platta bakhuvuden. När jag var baby användes cellstoff i blöjorna och barnen pudrades i stjärten med parfymerat puder eller med potatismjöl om kassan tröt. När mina barn var små ansåg jag att tygblöjor var det enda rätta för miljön och för barnet. Vi åt bara kravodlat och jag köpte mjöl från Saltå kvarn och bakade och bakade tills jag inte tyade mer. Så här efteråt, när jag inser att dagispersonalen måste ha storknat över alla stinkande tygblöjor och att de vid alla höga himlar hoppades att jag inte skulle lyckas övertala fler föräldrar att börja med sådant otyg, skäms jag lite grann. Men då var då. I dag finns det parfymerade blöjor och blöjor med fuktindikator som slår om till en mörkare färg när barnet har kissat. Jag tror inte det är bättre, bara annorlunda. Bälten och bilbarnstolar utlöste nästan ett generationskrig på sin tid. Vad var det för nymodigheter? Här hade barnen kunnat stå mellan framsätena för att se ut och inte bli åksjuka och plötsligt skulle de bindas fast i stolar. Och hur skulle man kunna åka på utflykt med barnen på dagis om man inte fick trycka in allihop i samma bil för att de skulle ha varsitt bälte? Sen var det det där med nappar. Hur får man dem att sluta med napp? Den mest okonventionella metod jag råkat på var en pappa som spikade fast barnets napp så hon fick stå med näsan tryckt intill väggen och tutta. Sånt ger också plattnästa individer. Effektiv avvänjning, måhända men domedagen kommer över oss alla. Att bli förälder är ett stort ansvar ska jag säga till de blivande föräldrarna och den dag när barnen blivit tonåringar får man stå till svars för sina handlingar. Det ska alla veta.


 

Anna Jansson