Jansson reality städ och disk

    Sitter här vid köksbordet och funderar på hur länge man skulle behöva gå i terapi för att bli av med de nedärvda och irrationella städbeteenden som understundom hämmar själva livsglädjen. I generation efter generation har det städats och redan som barn när man gör sina första famlande tag med sopborsten kopierar man städbeteendet rakt av, utan att egentligen reflektera över om det är funktionellt eller inte. Lyssnade nyligen på ett radioprogram där man beskrev hur våra hemarbetande anmödrar dammtorkade och våttorkade och torrtorkade och sedan polerade alla möbler dagligen med polish, krusade örngottsbanden och satte upp stärkta hyllremsor av virkad spets i köksskåpen. Personligen har jag inga sådana böjelser men säkert annat som skulle vara nog så genant att hålla under luppen. En sjuklig fixering vid att kalka av kaffebryggaren till exempel. Den behöver bara säga fräs en enda gång och jag funderar på om den är igenkalkad, sådana men kan man få när man är född på KalkstensHawaii. Om jag så bosatte mig i världens mest kalkfattiga område skulle jag ändå fundera över det där med bryggaren.
    Faktum är nog att man även kopierar hela den känslomässiga städstämningen i rakt nedstigande led från sina anmödrar. Personligen tycker jag att man städar bättre när man är arg. Det behövs en ackumulerad vrede för att kraften ska räcka ända fram till dammråttorna under soffan, suddgummisuddet på skrivbordet, trottoargruset mellan lakanen och de avsvimmade flugorna i vardagsrumsfönstret. Man får inte vara för mesig eller ännu värre glad. Det ger inte den kraftansamling som arbetet kräver. Därför behöver man sitta en stund vid köksbordet och reta upp sig - gärna med ylande hårdrock i bakgrunden, stretande papiljotter i huvudet, en kopp surt kallt kaffe och en fimp i mungipan om man är lagd åt det hållet. Varför är det alltid tandkrämsspott på badrumsspegeln? Varför finns det alltid en hög av små toalettpappersbitar under hållaren? Det ser ut som något djur försökt bygga bo där och gått i ide hela vintern i tron att högen ska förbli orörd av människohand. Hur hamnar soporna bredvid hinken under diskbänken? Kaffepulvret bredvid bryggaren? Det är frågor som egentligen inte behöver något svar, de är bara till som uppvärmning inför själva städattacken. Intensiteten som krävs beror på vilken stridsberedskap man behöver ha, det vill säga vem som kommer och hälsar på. Jag städar bara när jag vet att vi ska få främmande. Annars är det helt bortkastad möda, tycker jag. Städnivån bestäms helt enkelt av vem som kommer. Kommer M är det inte så noga, men kommer A kan jag kravla runt i timmar och torka lister. När det gäller de verkliga pedanterna A och S har jag ett knep. Jag bjuder hem dem efter mörkrets inbrott, släcker alla lampor, bjuder rikligt med vin och tänder stearinljus. Så kan man dölja en myckenhet av damm.

 

Anna Jansson