|
Ät upp maten innan du går från bordet,
sa mamma när jag var liten och den frasen borde upphöjas till samma
status som ett Djungelordspråk, tycker jag. Slutför det du håller på
med. Det är lättare sagt än gjort. Väldigt ofta rusar jag omkring med en
tallrik i handen medan jag svarar i telefon eller mailar eller hastigt
rafsar ned några meningar på ett papper eller vattnar mina slokande
krukväxter. Ibland glömmer jag var jag har ställt tallriken och kan ha
svårt att minnas om jag ätit färdigt eller tänkte äta eller var mitt i
ätandet och ännu värre är det med kaffemuggarna. De kan dyka upp
praktiskt taget var som helst, i tvättstugan, på fönsterbrädan eller på
toaletten faktiskt. Kallt kaffe som jag sen hittar mer av en slump än av
aktivt sökande när jag röjer på kommoden. Fast det handlar så klart inte
bara om maten, det är mer en livsstil. Jag lever efter devisen; Mitt liv
är påbörjat, men ännu icke avslutat - så varför skulle mina projekt vara
det? I källaren finns det kassvis med påbörjade ännu icke färdigstickade
tröjor och koftor och ett stort virkat sängöverkast som det bara är en
endaste våd kvar på innan det skulle vara färdigt att tas i bruk.
Varför? Jo, någonstans på resans gång drabbades jag av tvivel på att jag
verkligen ville ha ett stort vitt virkat överkast. Det kändes lite ur
mode innan det blev klart och sen var det vitt. Hur länge kan vitt hålla
sig vitt när man har tre barn och två katter och själv gillar att äta
choklad? Hur tvättar man ett sådant där elände? Finns det tvättmaskiner
som klarar den tyngden och ju mer jag tänkte på det, desto motigare blev
det att virka och nu ligger det där tillsammans med mattrasorna som
aldrig blev någon matta och de tillklippta tygbitarna som skulle bli en
skjorta som blev för trång i ärmarna redan innan den blev hopsydd och
gardinen som blev för kort och kuddarna som skulle stoppas med
skumgummi. Allt har sin tid och dessa projekts tid har ännu inte kommit
och kommer antagligen inte heller att göra det. Tänk om man kunde få
tillbaka tiden de stulit av en. Då skulle man rent av bli yngre? Om man
kunde backa tiden borde man bli yngre. Tio år yngre kanske - om jag
räknar med alla halvsorterade fotoalbum och alla påbörjade städningar
där jag bara förflyttat saker från ett ställe där de är i vägen till ett
annat ställe där de också är i vägen. |