Det stora julpusslet

Några tillbakablickar på julen kanske är på sin plats när man sitter här däst och ångerfull som Kommandoran i Lönneberga och funderar på om det inte är dags att börja ett nytt och bättre liv. Lär man sig någonting alls från jul till jul eller begår man samma misstag varje år?
      ”Jag orkar bara inte”, sa min väninna K och det var redan långt före jul hon var beredd att kasta in handsken. ”Jag orkar inte ens tänka på det”, sa hon. ”Kaninen, hur gör vi med den? Den måste ju följa med i bilen de 40 milen till Blekinge. Hur ska vi få plats allihop och hur ska det går för farbror Sture som äter vattendrivande och morbror Erik som vill ha kaffe med dopp för att inte få blodsockerfall redan innan vi hunnit ur rondellen här hemma och barnen som blir bilsjuka och kräks om dom inte får vinterkräksjuka på dagis och kräks för den skull och alla julklapparna hur ska dom få rum i bilen. Elgitarren med förstärkare och ishockeyspelet och ytterkrukorna till faster Kristina knölar man inte in hur som helst. Och kaninburen? Och mormor Signes äppelmos och som ska till moster Lilian som kontrar med ett par burkar lingonsylt och hemstöpta ljus? Och kassarna med urvuxna kläder som Putte ska ärva? Hur ska det få plats? Och varför, ge mej en vettig anledning till varför man ska sitta hela julhelgen i bilen i köer som ringlar som långa röda lysmaskar genom snöhelvetet medan man lyssnar för femtielfte gången på Mamma Mu för att barnen inte ska få tråkigt och slå ihjäl varann? Vad är det för trevligt med det?”
      ”Vet inte sa jag. Det är väl en gammal fin tradition.” När jag var liten for vi tvärs över Gotland som ett resande teatersällskap på julafton, hela dan. Och ändå var vi typ en kärnfamilj. Det kunde ha varit värre förstås. Jag menar hur fixar dom det som vill hälsa på alla sina exmakar och deras nya barn och gemensamma gamla barn och deras mor- och farföräldrar och mostrar och morbröder och ha med sig julklappar till alla dem. Jag är inte ens säker på att de som stannar hemma kommer lindrigare undan. De får väl baka fyrdubbel sats saffransbullar för att ha något att stoppa i munnen på folk som forsar förbi.
      En annan tradition som kommer starkt är att stå i bankomatkö och ta ut kontanter för säkerhets skull. För om alla tar ut pengar för att förvissa sig om att ha kontanter så tar dom ju slut eller också klappar systemet ihop när det blir anstormning och då måste man ju försöka ta ut pengar innan dess. Nästa år ska jag ta ut alla mina pengar i november.
      Och sen har vi det där med julklapparna. Först köper man dem under svår vånda när man funderar på om det blir rätt. Sen byter man julklappar med varandra och sen byter man en gång till när affärerna öppnar. Nästa års slogan skulle kunna bli som en av mina läsare föreslog. Köp din egen julklapp och bli naturligt glad.


Anna Jansson