IQ-väktarna

Innan nyårsklockorna klämtade hade jag spräckt tre par byxor i grenen och började så smått fundera på att koka en jättegryta med landstingets bantarsoppa igen. Jodå, du kan visst få receptet. Det är en kär tradition som gått i arv från syster till syster och är lite som att koka soppa på en spik faktiskt. Först tager man en droppe vatten med en pincett och sen sätter man därtill krossad tomat, hackad vitkål, slantade morötter och lök och en buljongtärning. Sen kokar man, men inte längre tid än att morötterna fortfarande erbjuder tuggmotstånd. Den här soppan kan man variera i det oändliga med röda linser och broccoli och blomkål och förstås den hemliga ingrediensen. Till fördelarna hör att man inte behöver fundera på vad man ska äta. Man äter den så länge man står ut, helt enkelt. Till nackdelarna hör allt hackande och skärande och inte minst the evil spirits (de onda gaserna alltså) och koliksmärtorna som står i proportion till kålen. Från utsidan ser man lika rund ut om magen som tidigare fast det bara är gas och det är gasen som gör att man lyfter från vågen. Någon sällskapsmänniska blir man inte.
      Det finns många som vill hjälpa en att lätta från vågen i dessa dagar. Men inte gratis, förstås. Knappt har man svalt den sista biten julskinka innan bantningserbjudandena fyller brevlådan. Anbuden är med några få seriösa undantag, typ Vikt Väktarna, mer eller mindre fantasifulla spekulationer i hur mycket bluff man kan svälja. Mirakelpiller och mirakelpulver och mirakelkurer och egentligen är det en enda stor förolämpning mot intellektet. För det finns inga mirakel att uppleva på bantningsfronten utom möjligen en rejäl omgång av vinterkräksjukan. Förolämpad blir man, fast man kanske inte ens märker det och hinner bli tillbörligt arg. Tänk om grannen skrev ett brev och föreslog att du skulle gå ned i vikt och att du skulle betala honom för tipset, skulle du inte anse det som ett grovt påhopp? Skulle du verkligen betala för det? Och varför denna fixering vid att justera och korrigera just utsidan. Vad skulle hända om man fick liknande erbjudanden att justera sin insida och betala för det?
      Ett litet tankeexperiment bara. Anta att det kom ett brev från IQ-väktarna som antydde att jag var trög och väck och rentav dum i huvudet och borde uppgradera min hjärna, skulle jag då med samma lugn och fattning arkivera det i pappersåtervinningen där jag utan att ens lyfta på ögonbrynet placerat erbjudandet om läppförstoring och cellulitreducering?
      Eller om EQ-väktarna lyckades måla upp mej som en social katastrof och dubbelnolla i sällskapslivet, skulle jag då svälja det och vara villiga att korrigera mitt beteende efter anvisningarna och betala med bifogat inbetalningskort? Icke. Neej, jag föredrar jag att själv ta ansvar för mitt liv och mina spräckta byxor och koka en gryta med landstingets bantarsoppa när lusten faller på.


Anna Jansson