Angående att bli förknippad

Det sägs att en skata kan hålla reda på var hon har gömt ca 30 000 olika föremål. För en människa är det givetvis en alldeles omöjlig uppgift. Jag gömmer godis ibland för barnen och sen är det inte alls säkert att jag hittar det först. Gör jag inte det anser de rätten till min choklad förverkad och därmed lovlig. För om jag hade varit tillräckligt sugen hade jag ätit upp den med en gång och inte gömt den. Men det var förstås en parentes. Skator har bättre minne än vi människor. Vad gör vi då för att kompensera våra brister? Jo, vi kategoriserar och förknippar saker med varandra för att lättare minnas. Men som alla system har det sina brister. Jag ska ge några exempel.
      För att dryga ut kassan efter jul händer det att jag går ett varv i butikerna för att samla ihop tävlingslappar som man kan skriva slogans på och i bästa fall vinna en solsemester eller en bil eller en stekpanna eller en kokbok eller påsklämmor som tål minusgrader. Jag har hållit på med det i många år nu och väntar fortfarande på den där bilen som aldrig kommer fast jag redan kryssat i att den ska vara röd. Men en sak har jag lärt mej. Om en produkt ska sälja måste den förknippas med något som är trevligt. Ta bara blöjreklamen på teve tillexempel. Hur gör man en blöjreklam trevlig när man vill visa hur mycket kiss blöjan tål? Enligt författarkollegan Göran Hägg kan man inte låta vätskan vara gul. Det är äckligt och därför gör man den blå. Om mitt barn kissade blått skulle jag uppsöka akutmottagningen genast, men på något sätt förstår man poängen men reklamkisset och går på det.
      En slogan jag skrev, som jag tyckte riktigt mycket om, vann jag inte ens påsklämmor på. För det var innan jag förstod det där med att bli förknippad. Så här lät den. ”Om resan blir lång och barnen vill grina, så räcker det ofta med ett Ballerina.” Sen såg jag den röda bilen framför mej när den försvann i ett moln av damm. Puff! För det finns väl ingen kexfabrikör i världen som vill bli förknippad med gråtande barn.
      Och ändå är det där med röda bilar och påsklämmor bara världsliga saker, som Karlsson på taket skulle ha sagt. De verkligt stora konsekvenserna av våra försök att bli lika klipska som skatorna ser vi när vi försöker förknippa och kategorisera människor för att få kontroll på tillvaron. Aha är han nattklubbsägare, ja då vet jag precis hur han är. Säger du det, är hon fältbiolog jaa då behövs ingen närmare presentation. Jaså du, du tankar på OK?
      Jag hörde att man i Malmö inrättat caféer där man kan få möta sina fördomar personligen. Det tycker jag låter jättespännande. Vad sägs om att fika med en polis eller en bög eller en Pajalabo eller chefsredaktören för veckorevyn, skulle inte det vara lärorikt?


Anna Jansson