Går det lika bra med selleri?

Jag stod alldeles nyss och hängde vid kylskåpsdörren och försökte komma på vad vi skulle ha till kvällsmat. Det fanns fyra köttbullar på ett fat och några fettiga falukorvsskivor, pepparkaksdeg sen i fjol och ett paket Jubelsalami. Svårt att nå några kulinariska höjder med sådana råvaror. Jubelsalami? Varför kallar dom det för Jubelsalami? Man riktigt hör hur fånigt det låter när man provar det på grönsakerna; jubelpotatis, jubelpalsternacka och jubelmorot. Det starkaste associationen jag får av jubelmorot är Jubelidiot! Kan bero på mitt låga-blodsocker-pågränsen-till-utbrott-tillstånd. Anta att jag i det läget bestämmer mej för något snabblagat som helstekt falukorv, då kan man ge sig attan på att det är precis det barnen har ätit i skolan.
      Det är klart man kunde överraska familjen med färskpressad pilgrimsmussla i apelsinsås, ankterrin på en spegel av hjorthornsvinäger eller något annat oätligt mästervärk direkt från superkockarnas glamourvärld om man trodde att de skulle äta det, men det gör dom inte. När de kommer hem utsvultna vill de ha mat som de känner igen. Vad blir det till kvällsmat frågar dom och jag svarar att kvällsmat BLIR inte. Det är någon som GÖR den. Att hitta på vad man ska äta skapar ångest och stress och av stress får man förhöjt kortisol och insulinpåslag som gör att fett lagras in i cellerna så man blir bukfet och ohyggligt grinig och osällskaplig och i riskzonen för diabetes, alkoholism och utmattningsdepression.
      Min mamma visste alltid vad vi skulle ha till kvällsmat. Hon kokade rotmos och dillkött och kalops och bakade leverpastej och gjorde pressylta och allt marinerade hon i sin kärlek. Idag är det inte en människa som gör pressylta. Att fixa kvällsmat bör i dagens läge inte ta längre tid än en kvart när barnen svärmar hungriga runt grytan och ändå vill man på något sätt få känna sig huslig och präktig och som en god mor. För att möta upp det behovet har vi fått en mängd färdigprodukter i handeln. Produktnamnen är valda med omsorg. De heter tex. Mamma Scans köttbullar och Stinas kyckling, Mormors pasta och Rask-Annas pannkakor, som för säkerhetsskull är från det hemtrevliga Öckelbo som låter som Lyckobo eller Tomtebo. Rekorderligt och tryggt på alla vis. Grejen är bara den att jag misstänker att man kan bli fråntagen vårdnaden om barnen om man ger dem Mamma Scans köttbullar mer än fem gånger i veckan. Det är inte säkert att det är så, men det känns lite vågat att chansa. Vad finns det då för alternativ? Kanske kunde man gå över till grannen och låna en kopp socker och sen liksom bli sittande i deras kökssoffa så länge att de själva blir outhärdligt hungriga och frågar om man inte vill stanna kvar på en bit mat och då är jag absolut inte nödbjuden.


Anna Jansson