Test för självkännedom

Varför betala en terapeut 800 kronor i timmen för att säga hmm... Vad tror du själv? eller Hur tänker du nu? Är inte det att förstöra pengar när man kan köpa en veckotidning för en femtiolapp och därmed öka sin självkännedom i veckans test? Den berömda soffan har försvunnit från mottagningarna, men en minst lika bekväm möbel finns i vardagsrummet med väl insuttna kuddar, en pläd och gångavstånd till kylskåpet. Att läsa självtest ger samma pirrande känsla som när man blir spådd i kaffesump. Det handlar om mej. Om mitt liv. Min framtid. Jag finns! Vad är haken? tänker du. Det är klart. För femtio kronor kan man inte få hur mycket som helst. Det är en budgetvariant. Det handlar inte om individualterapi, utan är mera av en gruppaktivitet. Man får finna sig i att tillhöra en kategori, annars fungerar det inte. Sitt horoskop läser man ju utan att reflektera över att det är märkligt att alla Vattumän ska ut på resa och förlorar pengar och är olyckligt kära – på samma dag. Det blir nästan som en folkrörelse när alla Vattumän går till Pressbyrån för att köpa tröstgodis. Särskilt om de där möter alla Kräftor som har lyckonummer 4 och drar högsta vinsten och också ska ut och resa. Tolv kategorier är förresten lite tungrott – för mycket ovidkommande text som handlar om andra och alldeles för lite som gäller just mej. En normal veckotidningstest innehåller fyra grupper. Man svarar på frågor med fyra alternativ, räknar samman poängen och vips vet man vem man är. Det är smidigt. Vilken party-typ är du? Gråmusen, Röjaren, Romantikern eller Amatörpsykologen? Kan vara bra att veta, särskilt om det står vem man passar ihop med så man slipper fundera på det själv. I tonårstidningar förekommer tester med två eller i bästa fall tre kategorier. Är du en Bitch eller en Tönt? Inga fler alternativ. Lättfattligt, solklart och tidsbesparande i den period av livet när man som mest söker sitt själv. I kontakten med andra människor kan det också vara en tids- och energi vinst om man kan peta in dem i rätt fack. Det tar tid att lära känna folk. Tid är en bristvara. Det gäller att sortera snabbt. Töntar, Loosers, Avvikande och Främlingar göre sig icke besvär. 
        Som författare stötte jag en gång i hop med en journalist som på ett mingelparty frågade mej. Är du nån? Jag häpnade förstås. Om det inte var uppenbart för den här människan att jag var av kött och blod vad fanns det då för alternativ? En hallucination? Två kategorier förekom i hennes föreställningsvärld. De som var någon och de som inte var någon. Så beklämmande och fattigt.
        Först när man ger en människa av sin tid upptäcker man det. Det vet vi ju. Att människor är som ryska gummor. Innanför det man lägger märke till vid en första anblick finns något nytt och något nytt och något nytt. Det är rikedomen vi har att upptäckas hos oss själva och hos andra.


Anna Jansson