Vilken grältyp är du?

Semestertider är grältider – helt enkelt för att man hinner gräla när man träffar varandra mer. Förväntningarna är höga. Men åsikterna om vad som är en optimal semester spretar isär. För somliga är semester att tälta i vildmarken – andra bryter ihop om de inte kan föna håret varje dag. Någon kanske längtar efter meditativ tystnad och vila, men måste kompromissa med sin partner som absolut vill resa runt Sverige för att hälsa på släkten. Så finns det dom som under hela året skjuter upp allt som ska fixas och lagas och städas till semestern medan partnern har tänkt sig att det försummade kärlekslivet ska slå ut i full blom. Som bäddat för konflikt alltså och då skadar det inte med lite självkännedom. Därför har jag satt ihop en amatörpsykologist test.
Vilken grältyp är du?
DEN LÅNGSINTE har nogsamt memorerat alla oförrätter sen förra seklet. Även om petuniaplantorna som blev påbackade med bilen inte alls har med dagens konflikt om vem som ska diska att göra så kan påminnelsen öka skuldbördan. Inget blir någonsin glömt eller förlåtet. Grälets mål och mening är att visa att du har fel och att han har rätt.
DEN SOM KRÄVER ÅSKÅDARE är oootrolig på att dra in andra oskyldiga människor i familjegrälen. Grälet förs genom en utomstående och den anklagade blir inte tilltalad - men observerad och kritiserad. Typiska repliker är: ”Se på honom, se så han bär sig åt. Man kunde tycka att han vid sin ålder borde veta hur man klär sig. Men neej. Han är helt hopplös, tycker du inte? Se så han ser ut. Man får ju skämmas.”
DEN DRAMATISKA grältypen vinner på sin överskottsenergi. Ett automatvapen mot en slangbella. Minsta lilla försummelse drar igång en lavin av fantasifulla anklagelser och fabulösa tolkningar. Allt ses som personliga kränkningar och får gigantiska proportioner. Kommer du fem minuter för sent så betyder det att du inte respekterar X. Inte älskar X, för om du älskar X kan inget vara viktigare än att passa tiden? Och är man inte älskad kan man lika gärna gå och hänga sig i närmaste gran, ingen skulle ändå sakna en.
DEN TIGANDE talar med ögonen och väntar ut dej tills du bett om ursäkt för precis allting och lite till och är släkt med MARTYREN, som låter dej förstå att livet är ett lidande och det är ditt fel.
DEN OHÄMMADE förekom främst på 70-talet. Då fick man inte vara aggressionshämmad. Par som aldrig grälat fick inte adoptera barn. Det ansågs suspekt och farligt. Men att vråla otidigheter och vräka invektiv över varandra ansågs hälsosamt och sunt. Intet mänskligt var oss främmande.
Själv lider jag av författarens förbannelse när det gäller gräl och andra livsyttringar. Om jag och S bråkade och han sa en bra replik, som jag skulle kunna använda i en bok, så skulle jag hämta block och penna och be honom upprepa den. För författare lever inte i verkligheten, vi lever av den.


Anna Jansson