|
När min kusin fyllde jämt gav vi honom en loppmarknad. Ett snilledrag om man vill vara försiktig med utgifter. Vi släpade dit utlästa böcker, urblekta plastblommor, en bilmotor, en toalett, urmodigt porslin och noppiga koftor. Avskavda möbler, en trasig rullgardin och små rysligt broderade dukar kom också fram ur gömmorna. Allt vi kunde undvara utan sorg och saknad, som missriktade bröllopspresenter och snabbhetspremier, dukades upp i födelsedagsbarnets trädgård. Sen fick han själv inkassera de kronor som strömmade in och vi gratulanter fick en extra sophämtning, kan man säga. När jag sedan fick höra totalsumman loppmarknaden inbringat kände jag ett litet sting av avund. Vintertid kan det vara lite svårt att ge någon en loppmarknad – men man kan hyra ett stånd på Österplan och sälja det man har för att få pengar till julklappar. Jag älskar att stå på loppmarknader! Allting går att sälja. Vad spelar det för roll om någon prutar ner en stenkaka från tio kronor till fem när man inte lyssnat på Carli Tornehave sen man gick i blöjor. Fast det var lite trist när min jacka hamnade mitt i budgivningen. 75 spänn, mer kan du inte få. Den här modellen har inte varit modern på flera år och förresten är den nött i muddarna. Kände mej lite som en uteliggare när jag skulle gå hem i den och sängkammarlampan jag försökte sälja ville ingen ha. Inte ens för fem spänn. Det känns lite B att vakna i ljuset av en sängkammarlampa som inte ens går att sälja på loppmarknad för fem spänn. Fast det är smällar man får ta. På en loppmarknad kan man hitta presenter som ingen ens kommit på tanken att önska sig. En julklapp ska ju vara en överraskning. Om man vet precis vad man ska få är det svårt att säga åhhh med den rätta inlevelsen. Ett visst mått av förvåning måste följa med gåvan för att det ska vara mödan värt att slå in den i papper. Standardrepliker som ”precis vad jag alltid önskat mej, ” är det väl ingen som vill höra. Dessutom innehåller meningen en anklagelse. Om personen i fråga
alltid har önskat sig ett par varma handskar är det ju hemskt att ingen lyssnat på det tidigare och ordnat saken. Alltid betyder ju praktiskt taget – hela livet med frusna fingrar. Det är sorgligt och julen ska helst vara en glad tilldragelse. När man ger en gåva förväntar man sig ett åhhh. Därför måste gåvan vara djärv, överrumplande och oförglömlig. Hur många sådana saker hittar man i ordinarie affärer? Tunnsått, skulle jag säga. Hur många sådana saker hittar man på en loppmarknad? Låt mej bara nämna några exempel som äggkoppar av gummi, spottkoppar i rostfritt stål från ett länge sedan nedlagt sanatorium, begagnade hålfotsinlägg från beredskapstiden, tre nötta årgångar av
Datanytt från –83 till –86, uppstoppade fjärderfän av hönstyp med lite ruggad patina och ett nästan helt komplett schackspel. |